Arbete ger oss lön, gemenskap, identitet och bekräftelse – eller så inte

Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 9/2022.

På Verlas kartongfabrik i Kymmenedalen kan man fortfarande känna fotavtrycken i golvet. De lämnades där av Maria Mattson, som arbetade på sorteringsavdelningen i mer än 50 år och som mer eller mindre blev tvingad att gå i pension vid 77 års ålder.

Verla är nuförtiden ett museum och ett av UNESCO:s världsarv. På museet kan du bekanta dig med fabriksmiljön från början av nittonhundratalet, och det dåtida fabriksarbetet som var tungt, lågavlönat och monotont.

Dagens expertarbeten förväntas ge utövaren en känsla av mening, levnadsstandard, utmaningar och möjligheter till självförverkligande. Ändå drabbas många av utmattning.

Vad var det som gjorde att arbetarna på Verla trivdes i fabriken? Varför kändes kartongtillverkningen meningsfull för dem?

Värdet av gemenskap

Innan samhället moderniserades utgjorde fabrikerna enskilda samhällen. Var och en hade sin egen roll och de erfarna äldre arbetarna handledde de yngre.

- Det monotona arbetet är nödvändigtvis inte något problem om du känner att du är en del av gemenskapen, får innehåll i livet och spelar en viktig roll i helheten, säger historikern Mona Mannevuo.

I Verla upplevde man kanske en känsla av att duga och att vara uppskattad i närsamhället. Arbetarna visste vad som förväntades av dem och de visste att de var bra på sitt. Efter årtionden av hårt arbete behövde Maria Mattson inte ens en våg då hon sorterade kartong, hon hade fått en fingerkänsla för hur mycket den vägde. Den knappa pensionen var förstås också ett incitament till att fortsätta arbeta så länge som möjligt.

Vid det löpande bandet

Efter krigen moderniserades det finska samhället och arbetslivet i rask takt. Det var en nödvändighet eftersom krigsskadeståndet till Sovjetunionen var högt. Man införde nya metoder, särskilt från Förenta staterna.

- Tanken med det löpande bandet var att spjälka upp arbetet så att arbetarens kompetens inte längre spelade så stor roll. De anställda blev utbytbara och ägarna blev ansiktslösa. Arbetets sociala del, gemenskapen och relationen till arbetsgivaren gick förlorade, säger Mannevuo.

Hon ser samma drag i vår tids intellektuella arbete. Alla förstår inte alltid varför de gör sitt arbete. Den ansiktslösa byråkratin orsakar tristess och utmattning, och vi upplever oss inte längre som en del av helheten. I en värld med globala företag syns detta ännu tydligare.

- De som arbetar inom dagens industri kan å andra sidan också känna stolthet över sina insatser. Vid Meyervarvet i Åbo är byggandet av världens största kryssningsfartyg på slutrakan, och visst kommer det att vara ett stort ögonblick för alla inblandade när det äntligen sjösätts.

När vi känner samhörighet kan också arbete vid ett löpande band kännas givande. I efterkrigstidens handböcker för arbetsledning jämfördes arbetet vid det löpande bandet med att släcka en brand genom att skicka vidare hinkar med vatten från person till person: syftet är tydligt för alla.

Behovet av respons

Enligt psykologerna är arbete bra för oss. Vårt liv får en rytm och arbetet ger oss sociala kontakter och ekonomiska fördelar. På jobbet ställs vi inför intellektuella utmaningar, lär oss nya saker och håller oss aktiva.

- Arbetet ger dagens människor väldigt många materiella, sociala och psykologiska tillgångar, säger Marko Elovainio, professor i psykologi.

Vi tillbringar en stor del av dagen på jobbet, så exponeringstiden för det som händer på jobbet är lång - på gott och ont. På jobbet tar vi till oss hur vårt team förhåller sig till saker och ting. Det är en viktig del av yrkesidentiteten. Samtidigt skapar vi oss en uppfattning om vad som räknas som en bra arbetsprestation.

- Oavsett om du är professor eller fyller på hyllorna i en butik finns det kriterier för arbetsuppgifterna, och du får respons på hur bra du uppfyller dem. Positiv respons bygger upp en klarare självbild, som är ett grundläggande mänskligt behov, säger Elovainio.

Vi får en positiv självbild från den gemenskap vi ingår i. En forskare är till exempel främst intresserad av forskarsamhällets åsikt om arbetet hen gjort, och inte vad folk på sociala medier har för åsikter.

Rättvis behandling

Om arbetsbördan blir för stor, eller jobbet för svårt att hantera, riskerar arbetstagaren att bli utmattad. Ett av symtomen på utmattning är att man slutar se meningen med arbetet.

Rättvisa beslut har stor betydelse för hur meningsfullt ett arbete upplevs.

- Känslan av meningsfullhet minskar om man till exempel upplever att kollegerna fick bonus trots att de bara slöade, eller att direktörens släkting fick bli chef trots att han inte har den kompetens som krävs. Sådana här fall undergräver känslan av meningsfullhet, säger Elovainio.

Enligt Elovainio finns det en outtalad överenskommelse mellan anställda och chefer som grundar sig på att bådadera förväntas behandla den andra rättvist.

- Om ledningen bryter mot den överenskommelsen upplever de anställda att de inte är betydelsefulla och då fallerar hela idén. Cheferna kan ganska lätt förstöra arbetsklimatet.

Men genom att lyssna, ställa frågor och informera kan de få igenom också svårare förändringar. Det viktigaste är att medarbetarna får komma till tals, säger Elovainio. Ändå är det förvånansvärt vanligt att cheferna bara ger order.

Räcker bufferten?

Orättvis behandling är också en hälsorisk eftersom den orsakar mycket stress. Belastningen är dubbel: både känslan av kontroll över arbetet och av att man är uppskattad går förlorade.

I början av 2000-talet reste Elovainio runt i olika sjukvårdsdistrikt för att visa resultat om hur upplevd rättvisa påverkar sjukfrånvaron. I enheter där medarbetarna upplevde att de blev rättvist behandlade var sjukfrånvaron 30 procent lägre än i enheter där medarbetarna upplevde att de blev orättvist behandlade.

Enligt Elovainio är den nuvarande bristen på sjukskötare ett tecken på missnöje med arbetet. Inte ens löneökningar har satt stopp för flykten från branschen. Arbetet har blivit mer krävande samtidigt som arbetstagarna inte längre är beredda att arbeta lika hårt.

- Coronapandemin har sannolikt haft en stor inverkan på det här. Sjukskötarna anpassade sig till situationen, men arbetsgivarna kunde på många sätt ha skött sig bättre. När jag läste nyheterna i morgontidningen kände jag att jag ville ropa "nej, inte så", säger Elovainio och småler.

Vi klarar av belastning ganska länge om vi själva kan påverka när och hur vi utför arbetet. Men även den bufferten tar slut någon gång. Det är då man börjar känna att det inte är någon vits med det man håller på med.

Utbrändhet förekom också förr

I jordbrukssamhället gick vardagen enligt naturens rytm, i det moderna samhället är det klockan som styr. Enligt Mona Mannevuo är utbrändheten en produkt av industrisamhället.

- Ju mer utvecklingen går framåt, desto mer ökar utbrändheten.

Men utbrändhet är inte något modernt fenomen. Den har varit ett vanligt bekymmer i över ett sekel.

- Arbetarna på 1800-talet blev trötta. Affärsmän och brittiska överklasskvinnor led däremot av neurasteni, vars symtom liknade de vid utbrändhet, berättar Mannevuo.

Vad tröttade ut överklasskvinnorna?

- Det tog på krafterna att övervaka tjänarna, upprätthålla sociala relationer, hålla fasaden uppe och jobba som moralens väktare.

Ett skoningslöst mönster

Så småningom blev arbete ett mått på människovärde. Till en början sågs arbete som en moralisk och kristen plikt. Sedan kopplades det till samhället och den goda medborgaren.

- Det här återspeglas fortfarande i sysselsättningspolitiken och regeringsprogrammet. Uppfattningen att arbetslösa inte bidrar till samhället spökar i bakgrunden. Den tanken fungerar inte när det inte finns jobb för alla, säger Mannevuo.

Enligt henne är situationen idag absurd:

- En del har så mycket att göra att de blir utbrända, medan andra inte har något jobb alls, även om de skulle vilja ha ett. Det är ett ganska skoningslöst mönster.

Efter krigen var det arbetslinjen som gällde inom sysselsättningen. Målet var att var och en skulle få ett jobb som lämpade sig för personen trots olika besvär. Sjukförsäkringssystemet var fortfarande i sin linda. Man befarade att sådana som gick sysslolösa skulle bli rotlösa och marginaliserade och hamna utanför samhället. Arbete ansågs ge en känsla av tillhörighet och en plats i världen.

- Det var viktigare att alla skulle hitta sin plats än att arbetet kändes meningsfullt. Det fanns också en uppriktig tro på att det finns en plats för alla, säger Mannevuo.

Utbildningens betydelse var inte lika central som den är idag. Idag kräver nästan alla jobb att arbetstagaren har behörighet, kompetens och utbildning.

Modern brådska

Avskyn mot sysslolöshet är en del av framgångstron, som gör gällande att civiliserade, moderna människor ska ha bråttom. Det anses misstänkt om någon inte strävar efter något.

- Alla berättar hela tiden hur mycket de arbetar och hur mycket de har på gång. Endast under sommarsemestern kan vi med gott samvete koppla av, men det gäller bara dem som arbetat hårt hela året, säger Mannevuo.

På 1960-talet publicerades en artikel i tidskriften Mielenterveys där de potentiella riskerna med allt mera fritid togs upp. Automatiseringen hade lett till mindre arbetsmängder, och det ansågs störta människorna i fördärvet. Debatten om en kortare arbetsvecka pågick redan då, utan att det ledde någonvart.

- Jag tror inte att heller AI kommer att leda till massarbetslöshet eller kortare arbetstid. Den tekniska utvecklingen har inte befriat människan, utan i stället har den digitala interaktionen och de nya plattformarna bara ökat vår belastning.

För tjugo år sedan kunde knappast någon föreställa sig att det skulle gå att försörja sig på att vara influencer på sociala medier. Och nu visar studier att även influencers blir utmattade på jobbet.

En ny identitet

Det är socialt accepterat att ta det lugnt i slutet av en lång karriär. Ändå är pensioneringen en svår tid för många, eftersom den innebär att man måste omdefiniera sig själv. Omställningen är lättare för den som tillhör någon annan gemenskap utöver sin arbetsgemenskap.

Också arbetslösa behöver känna social delaktighet och uppleva att de lyckas och är kompetenta. Om man inte längre kan hitta ett jobb inom sin egen bransch kanske man måste byta bransch. Det är ofta svårt, särskilt om det inte är ens eget val och man helst inte skulle vilja göra det.

- Att byta identitet är en tung process. Sociala relationer bryts, och uppfattningen man har om sig själv som en kompetent och kapabel person kan gå förlorad. Stödnätverk är mycket viktiga, betonar Elovainio.

När pappersbruken lades ner föreslog man att pappersarbetarna skulle utbilda sig till vårdare. Få av arbetarna gjorde det, och Elovainio är inte förvånad:

- Könsroller och yrkesidentitet påverkar våra val, och de två branscherna ligger långt ifrån varandra. Generellt sett tenderar människor att välja branscher som passar deras personlighet redan från början.

Elovainio tycker att det är en dålig idé att dra ner på vuxenutbildningen. Då går samhället miste om en bra och billig verksamhetsform som stöder branschbyten och bidrar till att lösa strukturella problem i arbetslivet.

Nej till osäkerhet

I medierna talas det mycket om att ha ett meningsfullt arbete och att förverkliga sig själv. Elovainio är inte säker på om strävan efter detta har ökat - snarare verkar det som om dagens studerande är mer trygghetssökande än för tjugo år sedan.

- Ovissheten om framtiden bidrar till att vi tar det säkra före det osäkra.

Vi behöver åtminstone en illusion av att vi själva styr våra liv i den riktning vi vill, säger Elovainio. Långvarig osäkerhet är skadligt för hälsan.

- Vi får inte bara ge upp och acceptera den ökande osäkerheten som någon slags naturlag. Vi får inte låta osäkerheten bli en del av arbetslivet, det är inte bra för någon.

Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitet som följer journalistreglerna.

Ska maskinerna göra jobbet?

I det antika Grekland var arbete inte en förutsättning för ett gott liv, utan snarare ett hinder för det. Människan var inte en medborgare på grund av det arbete hon utförde, utan trots det. Redan Aristoteles drömde om en tid då automatiserade apparater skulle ersätta slavar och arbetare.

År 1880 skrev Karl Marx svärson Paul Lafargue en bok med titeln Rätten till lättja. I den förundrade han sig över varför människan inte använder den tid som frigörs av maskiner till att lata sig, utan till att tillverka fler och fler produkter.

I dagens läge kunde ju Aristoteles dröm redan ha blivit verklighet. Allt färre människor behövs för att utföra det nödvändiga arbetet. Men i stället för att vi andra koncentrerar oss på att filosofera uppfinner vi nya jobb: fler och fler besynnerliga produkter, tjänster och behov - precis som Lafargue redan konstaterade.

Varför gör vi så?

- Det är ett stort mysterium. Också universiteten som skulle kunna vara en plats för fri begrundan strävar efter produktivitet och effektivitet. De skapar system som bygger på brådska och konkurrens och som effektivt förhindrar all verksamhet som anses ineffektiv, säger Mannevuo.

Vad är arbete?

Arbete är inte lätt att definiera. Man kan tänka sig att det är något som ger utkomst: aktivitet som någon är villig att betala för.

- Om arbete endast definierades i termer av betalning, skulle hushållsarbete eller frivilligt arbete inte vara arbete, påpekar Lena Näre, professor i sociologi.

Genom arbete får människor kontakt med varandra och omvärlden, samt bekräftelse och erkänsla, säger Näre.

- Det skulle vara bra att ompröva värdesättningen av arbete inom kapitalismen. Värdet av arbete som gör att vi hålls vid liv, som att uppfostra barn, syns först i framtiden. Vi måste se längre fram än till nästa kvartal.

Det finns många sätt att hitta mening i sitt arbete, säger Näre. Det kan kännas meningsfullt att få positiv respons, att se resultatet av sitt arbete och att glädja sig åt den egna yrkesskickligheten. Stolthet över det arbete du utför och känslan av att vara en del av något större kan också öka känslan av mening.

Å andra sidan kan ett arbete som strider mot dina värderingar kännas meningslöst, även om det har hög status och är välbetalt.

I dagens arbetsliv undergrävs känslan av meningsfullhet också av ständiga mätningar och av extra arbetsuppgifter som inte har något med själva yrket att göra.

- Arbetet förändras ständigt, och nya jobb blir till samtidigt som gamla försvinner. Även i fortsättningen måste vi lära oss nya saker i högt tempo.

Arbetslagstiftningen känner bara till rollerna som anställd och företagare, medan rollen som egenföretagare faller mellan stolarna. Grundskyddet kan vara svagt för egenföretagare.

- Det här är stora frågor som man inte velat reda ut. Kanske vi borde överväga medborgarlön. Den skulle passa bättre ihop med det föränderliga arbetslivet, säger Näre.

29.11.2023

Reetta Vairimaa

• Ett bra arbetsliv

• Teknologi för människan

Dela denna sida