Ny forskning visar hur biobränslen påverkar cementproduktionen

Forskning om tillverkning av cement och bränd kalk kan minska koldioxidutsläppen

Tillverkning av bränd kalk och cement sker i direkteldade ugnar, vilket innebär att bränslet, råmaterialet och produkten är i direktkontakt med varandra. Dessutom sker mycket av tillverkningen i så kallade motströmsreaktorer (roterugnar), där råmaterialet matas i ena änden och bränslet i andra änden. Den aska som bildas efter förbränningen kan reagera med produkten och för bränd kalk som kräver en hög kalciumoxidhalt kan detta påverka produkten negativt.

I laboratoriestudier har Karin Sandström, doktorand vid Institutionen för tillämpad fysik och elektronik och Företagsforskarskolan vid Umeå universitet, och hennes kollegor sett att mikrostrukturen hos bränd kalk kan ändras när kalkstenen utsätts för aska från biobränslen vid hög temperatur. De har också undersökt hur föroreningar som finns i kalkbrott påverkar produktens kvalitet samt studerat förångning av spårämnen vid tillverkning av cementklinker både i en vanlig förbränningsmiljö och i en miljö med hög koldioxidhalt, liknande elektrifierad uppvärmning.

- För de allra flesta ämnen var inte skillnaden mellan de olika miljöerna så stor. En hög koldioxidhalt minskade dock förångningen av kalium, natrium och svavel, vilket kan påverka cementkvaliteten. Det måste undersökas mer, säger Karin Sandström.

Hur detta påverkar kvaliteten på produkten är till stor del okänt. Karin Sandströms avhandling har dock bidragit till en ökad förståelse för hur föroreningar i biobränslen påverkar produktkvaliteten i kalktillverkning - och hur elektrifierad uppvärmning påverkar cementproduktionen. Kunskapen är viktig i omställningen till mer hållbar cement och kalkproduktion.

- Framtida studier kan överbrygga gapet mellan labb och storskaliga processer med det långsiktiga målet att nå en effektiv och hållbar produktion av cement och bränd kalk med minskade koldioxidutsläpp till atmosfären, säger Karin Sandström.